Min farbror och hans fästmö (tror jag..) kom för ett tag sen och nu väntar vi bara på kusinerna innan det är dags att hugga in i julmaten. Dagen hittils har inte varit döbra, alla bara stressar runt och märker inte när något verkligen viktigt händer. Samma sak varje år. Men vad är väl julafton utan panik, ångest och tårar? Hmm trevlig kanske...